Lisa Moraeus om ledarskap och vardagsmod, kreativitet och framgång.

Bloggen uppdateras inte längre!

2009-05-23T19:01:00.002+02:00

Nu stänger jag den här bloggen och hälsar dig istället välkommen till www.lisamoraeus.se!

Glöm inte att uppdatera dina länkar.

Tusen tack!

Nanoblogg

2009-05-06T15:28:00.002+02:00

Jag tycker att Internet innebär helt fantastiska möjligheter att uttrycka sig och att lyssna på andra. Bloggar och annan social media innebär ett helt nytt sätt att umgås. Facebook och Twitter ger mig möjlighet till en ny social sfär, jag håller på avstånd kontakten med människor som jag annars inte skulle ha någon kontakt alls med. Klasskamrater från gymnasiet, kollegor från förra arbetet, människor som jag pratat med på något mingel eller på en fest.

Många av dem bor utomlands och om jag inte "såg" dem på Facebook emellanåt så skulle jag inte ha någon aning om var i världen de fanns och vad de sysslade med. Det gör världen lite mer till en by, tycker jag. Att läsa någons statusrad eller mikrobloggande är lite som att ses i mataffären och byta några korta ord.

Dessutom får jag en helt annan inblick i mina vänners liv. Vi har ju olika beröringspunkter med olika vänner, jag visar upp olika sidor av mig själv med olika vänner. På Facebook ser jag glimtar av de aspekter av livet som mina vänner normalt inte delar med mig. Lite som att tjuvkika genom ett fönster... jag tycker om det.

Visst finns det nackdelar. Någonstans läste jag att vi idag träffar lika många människor under en dag som en bonde på 1800-talet träffade på en livstid. Det vore intressant att veta hur den siffran förändras om vi räknar med alla de människor som vi "träffar" på nätet varje dag. Att vi har fler möjligheter till kontakter med mycket fler människor innebär naturligtvis en stress. Dessutom finns risken att vi inte riktigt förstår hur många människor som ser oss på nätet, vi tänker kanske inte alltid på att ett blogginlägg kan läsas av precis vem som helst. Inte bara dina vänner utan också din mamma, din chef och din bankman.

Nu finns ytterligare en metod för att berätta vad du tänker för hela världen. Först kom bloggandet. Sedan mikrobloggandet. Och nu... just det: Nanobloggandet. Eftersom jag gillar tanken på att tvingas formulera allt jag vill säga i ett enda ord så tycker jag att nanobloggande är en rolig idé. Galen och rolig.

Vad tycker du? Och vilket ord skulle du skriva just nu, om du nanobloggade? Mitt ord är nog... eftermiddag. Så känner jag just nu.

Popcoachen är född!

2009-05-04T18:05:00.000+02:00

Under de senaste åren har en av mina viktigaste nischer handlat om att coacha kreativa entreprenörer (vissa är företagare, inte alla). Det är ett oerhört roligt jobb, jag kan hjälpa till att skapa struktur, att ta fram visioner och mål och att våga tro på sin dröm. Särskilt för den som arbetar ensam med sina projekt kan det behövas en utomstående som lyssnar och kommer med ärlig feedback, någon annan än din chef (som ju är du själv och därför kan vara svår att ha tuffa diskussioner med).

Nu har jag samlat den verksamheten i ett eget projekt: Popcoachen! Under detta paraply ska jag samla coaching för kreativa och dessutom workshops, längre utbildningar och kanske också produkter som kan passa för den här målgruppen.

Jag diskuterar också ett samarbete med Popjuristen. Roligt att det finns flera företag som riktar sig till den här gruppen människor! De är verkligen värda uppmärksamhet och stöd, det finns alldeles för få som blir framgångsrika i sitt kreativa arbete. Låt oss ändra på det!

Att coacha relationer

2009-05-03T18:39:00.003+02:00

På torsdag åker jag till Stockholm för andra delkursen av fem i Organization and Relationship Systems Coaching. Den här delkursen heter Intelligence och jag ser verkligen fram emot att återigen få dyka in i ORSC-gemenskapen och utforska alla de olika delar som relations- och organisationscoaching (eller systemcoaching som det också kallas) innebär.

I beskrivningen av kursen står det att känslor är relationens valuta. Så jag förväntar mig mycket träning i att hantera de känslor som finns i relationer. Det behövs! Jag tänker ibland på en av deltagarna på en ledarskapskurs som jag höll. Han sa att han ville lära sig konflikthantering, han ville lära sig att "gå in och lösa själva konflikten, utan alla känslorna". Jag tror att det är alldeles galet tänkt. Känslorna ÄR ju själva konflikten, om de inte fanns så skulle det på sin höjd finnas oenighet.

Här har jag skrivit om en av de många insikterna jag fick vid första kurstillfället (Fundamentals).

Det kommer mer. Att bidra till goda relationer, oavsett om det är i en teatergrupp, ett rockband, på en myndighet eller i en familj, det måste vara en av de mest fredsskapande åtgärder som kan göras.

Tingens gång

2009-05-02T14:12:00.003+02:00

Meditation är bra för hälsan. Här är en video som kan försätta vem som helst i trans. Den är uppdelad i tre delar.

Fortfarande vaken? Vad tänker du?

Klaustrofobi och vit fosfor

2009-04-29T08:39:00.004+02:00

Intrycken från helgens årsmöte börjar så smått sortera upp sig i mitt huvud. Idag tänker jag på utredaren från Amnestys internationella sekretariat i London och hans föredrag om kriget i Gaza i början av året. Tillsamans med några andra utredare från Amnesty lyckades han ta sig in i området flera dagar innan internationell press och andra frivilligorganisationer fanns på plats. Hans berättelser om själva arbetet som utredare var spännande och inspirerande. Berättelserna om det som mötte utredarna i Gaza är fasansfulla.

Ingen människa borde tvingas att fly sitt hem. Ändå finns det en sak som är ännu värre: att inte ha någonstans att fly. Invånarna i Gaza kommer ingenstans, de är fastlåsta på ett mycket litet område och under Israels attack under januari i år fanns ingenstans att ta vägen. Idag hör jag på radion att drogmissbruket är utbrett i Gaza, bland annat är ett smärtstillande medel som dämpar alla starka känslor mycket populärt. Det förvånar mig inte.

Amnesty bidrog till att uppgifterna om att Israels armé använde vit fosfor i Gaza nådde omvärlden. Vit fosfor är ett vapen vars uppgift är att framställa eld och rök i stor mängd, snabbt. Själva vapnet består av en cylinderformad kapsel som är ca en meter lång och innehåller mängder "pellets" som explosivt börjar brinna så snart de nås av syre. Vit fosfor fortsätter att brinna och brinna, i flera dagar, om inte syretillförseln stryps. Detta vapen gör så stor skada att det inte bara är förbjudet att använda mot civilbefolkning, det är också förbjudet att använda det mot motståndarens soldater. Detta vapen användes överallt i Gaza: i skolor, i sjukhus, i bostadsområden.

Jag har en bild i huvudet som inte vill försvinna. Utredaren berättade om en liten flicka på ett sjukhus. Hon kom in med ett relativt litet brännsår på huvudet. Sjukhuspersonalen som inte hade någon information om att vit fosfor använts, täckte såret med bandage. När bandaget sedan skulle bytas kom såret i kontakt med syre - och flickans huvud började brinna igen.

Det är sådana berättelser som gör mig helt säker på att min relation med Amnesty och mänskliga rättigheter absolut inte är slut. Jag behöver en rejäl paus efter sex års ideellt styrelsearbete. Kampen för en värld där det inte regnar vit fosfor över barn har dock bara börjat.

För att vara tydlig: min ilska och sorg över flickan med vit fosfor under bandaget på sitt huvud betyder inte att jag tar ställning för Hamas eller Fatah. Det pågår krigsförbrytelser, tortyr och utomrättsliga avrättningar på båda sidor. Det ena rättfärdigar inte det andra.

Nu är det över. Vad är det som börjar?

2009-04-27T10:00:00.002+02:00

I helgen höll Amnesty International sitt årsmöte i Lund. Jag har suttit i Amnestys styrelse i sex år, mitt mandat gick ut i samband med årsmötet och jag hade beslutat att inte ställa upp till omval. Så nu, för första gången på sex år, är jag inte styrelseledamot. Det känns tomt och underligt, Amnesty har varit en stor del av mitt liv under den här tiden. Styrelsearbetet tar mycket tid och energi och är helt ideellt. Det är också fantastiskt roligt och spännande.

Nu är det kapitlet i mitt liv avslutat. Den känslan är tydlig: en plats i mitt liv är nu tom och någonting annat kan växa där. Det blir spännande att se vad det blir!

Jag kommer naturligtvis fortfarande vara medlem i Amnesty. Det är en fantastiskt stark organisation med ett oerhört viktigt arbete på sin agenda. Amnesty arbetar för alla de rättigheter som FN fastslagit, bland annat i den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter. Det kommer alltid att vara viktigt för mig att bidra till det arbetet, för mig är det helt oacceptabelt att det fortfarande år 2009 förekommer tortyr och dödsstraff, att kvinnor dör i olagliga aborter för att det inte finns möjlighet till laglig och säker abort på ett sjukhus, att minoriteter trakasseras av polis och myndigheter och att diktaturer som Burma och Nordkorea fortsätter att hålla sina medborgare under skräckvälde. Jag vet att allt det sker. Den vetskapen innebär ett ansvar.

Amnesty har varit min främsta övningsarena när det gäller ledarskap, samarbete, kommunikation och konflikthantering. Vill du ha möjlighet att pröva dina vingar i ett sammanhang där du verkligen behövs? Bli aktiv i en frivilligorganisation! Vad skulle du vilja förändra?

Nu tar jag ledig från frivilliguppdrag på ett tag. Åtminstone förtroendeuppdrag. Under tiden vill jag använda min kraft på andra sätt. Till exempel genom att utbilda styrelser och andra ledare inom frivilligvärlden. Behöver du eller din organisation utbildning eller coaching kring till exempel ledarskap, kommunikation, konflikthantering eller mötesteknik? Hör av dig!

Går det att "knacka" bort sina problem?

2009-04-24T13:13:00.002+02:00

Just nu pågår EFT World Summit. Det är en möjlighet att under en vecka (som redan har startat) lyssna på föredrag om tekniken Emotional Freedom Techniques eller Tapping. Det är en teknik för att komma åt blockeringar på energinivå och därmed må bättre. Tekniken har samma syn på energiblockeringar som återfinns inom bland annat akupunktur. Läs mer om tekniken hos Malmöbaserade Stella Scott. Stella är bland annat coach och gestaltterapeut och använder EFT i sitt arbete för att hjälpa människor, bland annat med fobier.

Jag vet väldigt lite om EFT. Det som gör mig nyfiken är att tekniken verkar enkel att använda, inte ger några biverkningar och – om man får tro de som arbetar med EFT – innebär ett kraftfullt sätt att arbeta för att hjälpa sig själv och andra.

Om du anmäler dig till EFT World Summit nu så har du redan missat några dagar. Eftersom det är gratis så rekommenderar jag dig ändå att ta chansen om du liksom jag är nyfiken och öppen för nya möjligheter. Och lite hälsosamt skeptisk, naturligtvis!

Man behöver inte vara dödssmart för att bli älskad.

2009-04-08T11:52:00.002+02:00

Idag bjuder jag på en liten video från SVT. Korna verkar ha det bra.

Köp ekologiska ägg i påsk! Det handlar om vanligt folkvett. Nog är det värt några kronor extra att slippa bidra till minimala burar och onaturligt foder?

Glad påsk!

Nytt mål: 100 scentimmar!

2009-04-01T12:31:00.003+02:00

Jag är en fantastisk coach. Jag vet det, för mina klienter talar om det för mig. Dessutom är jag nu certifierad enligt CTI vilket är ett stort steg och någonting jag är väldigt stolt över!

Så hur har jag blivit en så bra coach? Naturligtvis genom den omfattande utbildningen från CTI (177 timmar), genom att jag arbetat med en egen coach i över ett år och genom min akademiska grund i bland annat samtalsmetodik från Malmö högskola. Och kanske framför allt för att jag har övat. För att jag skulle få göra slutprovet för certifieringen var ett av kraven att jag coachat enskilda klienter i 100 timmar. Jag har också spelat in coachsamtal och fått feedback på dem av olika professionella coacher. Övning ger färdighet!

Så... vad är nästa steg? Jag vill bli lika bra på att stå inför en grupp som jag är på att coacha individer. För det krävs utbildning och träning. Jag har en hel del redan: erfarenheten från Amnesty, träning från högskolans olika program, erfarenhet från ledarskap i olika organisationer. Jag har också påbörjat det gedigna kurspaketet i organisations- och relationscoaching (ORSC). Det kommer att ge mig ännu fler redskap för att kunna läsa av en grupp och kunna ge gruppen vad som krävs i stunden.

Jag behöver också träning. Därför har jag satt upp ett nytt mål för mig själv: 100 timmar på scen senast den 1 december 2009! Som scentimmar räknar jag till exempel:

Att hålla i en kurs
Att tala inför en publik
Pecha Kucha
Vara ordförande eller moderator för ett möte
Öppen scen

Scenframträdanden som är mindre än 30 minuter kommer jag ändå att räkna som en halvtimme. Minst hälften av tiden ska bestå av betalda uppdrag.

Jag bestämde mig för att arbeta med det här målet för några dagar sedan. Hittills har jag loggat fem scentimmar. De består av ledarskapsseminariet som Sokrates höll i måndags och av gårdagskvällens samtalsanalys med studenterna på högskolans kurs i samtalsmetodik där jag håller i en grupp under våren.

Har du tips på hur jag kan samla fler scentimmar? Jag behöver all hjälp jag kan få om jag ska komma upp i 100 timmar i år...

Sitta tysta? Leva i rädsla? Nehej minsann!

2009-03-29T11:00:00.001+02:00

Nu blir det lite fredspropaganda. Jag tycker väldigt mycket om den här texten.

Kom nu, sjung med, ända från tårna!!

Lyrics | John Farnham - You’re the Voice lyrics

I romanen har alla rätt - på sitt eget sätt

2009-03-24T10:00:00.002+01:00

Författaren Daniel Kehlmann menar att det som gör romanen som form så fantastisk är att i en god roman har var och en av romanens karaktärer rätt, utifrån sina utgångspunkter. Läsaren får en unik möjlighet att lyssna till olika sanningar och förstå att det kan finnas motsatta perspektiv som ändå båda är rätt.

Kehlmann säger att detta är anledningen till att tyranner hatar romaner och att böcker bränns i diktaturer. För den som vill propagera för en enda sanning och tysta alla andra röster är romanen ett hot.

En utgångspunkt för systemcoaching är att alla de personer som ingår i systemet har rätt - men bara delvis. Ett system kan i det här fallet vara till exempel två personer i en nära relation, en familj, en arbetsplats eller en organisation. Varje person har sin version och varje röst i systemet är viktig. För att förstå helheten behöver man lyssna på alla rösterna - varje enskild person och dessutom systemets egen röst. Om någon i systemet tystnar eller tystas så saknas en ton i ackordet.

Vilka system ingår du i? Och var behöver du göra din röst hörd nu, som en viktig del i helheten?

En duva och en vattenfylld kruka

2009-03-22T10:43:00.000+01:00

Igår bevittnade jag en underlig liten ritual. En duva undersökte en kruka som stod på gården. Krukan hade använts som askfat och var nu fylld med regnvatten.

Duvan sträckte på halsen för att titta ner i krukan men nådde inte riktigt över kanten. Efter en stund började hon promenera runt krukan, varv för varv med näbben mycket nära krukans kant. Kanske fem varv gick hon runt krukan innan hon stod stilla en stund och sedan graciöst hoppade upp på krukans kant.

Där stod hon och balanserade. Sedan böjde hon sig högtidligt och långsamt ner i krukan och drack av regnvattnet. Ytterligare några minuter stod hon stilla på krukans kant innan hon hoppade ner, baklänges, promenerade i sakta mak till andra sidan av det stora trädet som sträcker sina grenar över gården varifrån hon lyfte och flög sin kos.

Om förslagslådor och om inspiration från en riddare

2009-02-26T16:20:00.003+01:00

Jag har varit egen företagare i två år nu. Jag är så tacksam för all hjälp och stöd jag har fått under dessa första år! Vänner, bekanta, familj, kursare och samarbetspartners har alla gett mig värdefulla råd och tips. Jag hade inte klarat mig utan dem. Jag har fått ta mina första stapplande steg bland människor som vill mig väl och som har lånat mig sina tankar, sina nätverk och sina erfarenheter.

Ibland kan jag bli lite vilsen bland alla goda råd. Lite vinglig, svårt att höra min egen röst. Ibland glömmer jag till och med varför jag gör det här, vad som är min egen riktning och min egen vilja. Jag behöver söka mig till tystnaden, vara i stillhet för att min egen kompass ska sluta snurra åt alla möjliga håll och börja visa mig vad det är jag verkligen vill.

Jag har en mapp där jag samlar alla goda idéer, både dem som dyker upp i mitt eget huvud och de som kommer utifrån (de idéer jag gillar alltså, de andra tackar jag för och lämnar därhän). Det är skönt att inte ha idéerna snurrande i huvudet utan i säkert förvar. Så kan jag ägna vardagen åt de idéer jag har bestämt mig för att förverkliga just nu.

När jag startade min verksamhet var det som om jag satte upp en stor låda med texten "lägg förslag här!". Jag behövde verkligen tips och inspiration! Det behöver jag fortfarande. Ibland behöver jag däremot plocka ner förslagslådan så att jag kan lyssna på mig själv istället.

Jag känner en fantastisk riddare. Han har tre hästar: Druid, Tamlin och Sultan. (Detta låter som en saga, men är alldeles, alldeles sant. Om du inte har sett Tomas i tornerspel så se till att få en glimt av honom i sommar!) Druid är en klippa, stark och vacker och alltid beredd till uppvisning. Tamlin är yngre och har inte funnits hos Tomas lika länge, om några år är han lika säker som Druid. Sultan är minstingen, en femåring som med Tomas tålmodiga träning med tiden kommer att utvecklas till någonting alldeles fantastiskt.

Tomas hästar inspirerar mig till hur jag kan tänka på mina tusen olika projekt. Jag har ett antal Druid-projekt, de som fungerar till fullo idag och som ger mig mat på bordet. Sen har jag ett gäng Tamlin-projekt, de är nyligen sjösatta, behöver en fast hand men verkar fungera som de ska. Och så har jag Sultan-projekten, de där som jag hoppas mycket på och som kräver ganska mycket energi och tankeprocess innan de kan börja generera inkomster. Jag behöver se till att disponera min tid rätt, om Druid-projekten inte fungerar så kan jag inte bara ägna mig åt att utveckla Sultan-projekt, då går verksamheten inte runt. Samtidigt behöver jag tänka på min Sultan och min Tamlin också, annars har jag ingenting att falla tillbaka på den dag som min Druid behöver pensioneras...

Inom vilket område behöver du stöd och hjälp just nu? Och vilken förslagslåda behöver du stänga och ta ner från disken för att den faktiskt är full? Hur strukturerar du dina projekt och vem kan du hämta inspiration från?

Dunderklumpen håller fortfarande! Även på skånska.

2009-02-23T11:02:00.003+01:00

Minns ni filmen Dunderklumpen? Teaterfolket ger sin egen version av sagan på MAF i Malmö under Februari. Jag såg den i lördags.

Jag är imponerad över uppsättningen, scenanvändningen fungerade och karaktärerna var lätta att känna igen. Jag var ju lite orolig att den norrländska berättelsen skulle ta skada av att flytta söderöver men det fungerade fint! Det är ju en saga. Då är det ok med midnattssol över den skånska midsommaren och ett och annat fjäll här och där.

Och sagan håller verkligen ännu. Den har så många vändningar och den är en guldgruva för föräldrar som vill diskutera livets stora frågor med barnen. Får man verkligen stjäla andras vänner? Varför blir folk som galna när det regnar pengar över dem? Kan man bli elak för att man blir besviken på mänskligheten? Vad är det egentligen som är viktigt?

Och varför blir leksakerna vänner med Dunderklumpen till slut, fast de egentligen är kidnappade? Stockholmssyndromet? Eller bara ännu en påminnelse om att livet inte är svartvitt utan fullt av förtrollande nyanser.

Det hjälps inte att jag sett filmen en miljon gånger. Jag blir ändå lite tårögd när Jens skattkista till sist öppnas och de underbara skatterna blottläggs: En liten vacker sten. En liten vacker blomma. En fågelfjäder. Och frihetens luft som blåser runt oss alla.

Det finns hopp för mänskligheten.

Gillade du Dunderklumpen när du var liten? Eller finns det någon annan saga som du älskar och som berättar sanningar om livet?

Kärlek

2009-02-16T15:48:00.002+01:00

Jag brukar sällan kommentera politiska händelser här på bloggen. Idag gör jag ett undantag och dansar en liten jubeldans för att alla riksdagspartierna utom Kristdemokraterna nu kommit överens om ett lagförslag om könsneutrala äktenskap! Lagen kan börja gälla redan den 1 maj i år. Förslaget ska presenteras närmare imorgon.

Vägen är fortfarande lång innan vi har ett samhälle där alla människor verkligen är lika värda och där kärlek mellan personer av samma kön är lika högt värderad som den mellan olika kön, men det här är ett stort och viktigt steg.

Hurra, hurra!

Om jag kunde göra om min resa

2009-02-09T16:45:00.000+01:00

Jan Bolmeson ställde en fråga till mig via sin webb. Frågan var: Vad skulle du ha gjort annorlunda på din resa, om du vetat vad du vet idag? Jans webbplats www.rikatillsammans.se innehåller spännande texter om både personlig och ekonomisk utveckling.

Jag har tänkt på din fråga. Mitt spontana svar är att jag inte kan komma på någonting jag skulle ha gjort annorlunda. Det är så lätt att tänka: varför har jag inte fattat det här förut? Jag som har lagt ner så mycket tid och pengar på coachutbildning, böcker och kurser om personlig utveckling, att arbeta med en egen coach, resor till andra världsdelar… varför upptäcker jag hela tiden nya områden som jag känner mig vilsen inom? Är det för att jag har gått dåliga kurser, läst dåliga böcker och anlitat dåliga coacher? Då påminner jag mig själv om att vända mig om och se tillbaka längs vägen jag har vandrat hittills. Jag är så tacksam över all hjälp jag fått och stolt över alla de berg jag har bestigit.

Det är verkligen en resa. Alla utbildningar, böcker, mentorer, guider och coacher står liksom längs vägen och räcker mig sina gåvor. Och här kommer det kluriga: jag kan bara ta emot de gåvor som jag är mogen för just då. Det finns ingenting att sörja och ingenting att oroa sig för. Livet portionerar ut insikter och utmaningar åt mig i lagom doser.

Fast om jag ändå ska ångra någonting så önskar jag att jag hade tänkt mer medvetet på min ekonomi tidigare. Att jag hade investerat en del av min inkomst när jag faktiskt hade en fast och hyfsat hög lön. En hel del hade varit enklare då, nu när jag är min egen chef. Det ska jag berätta för nästa generation om jag får möjlighet. Själv har jag inte direkt någon nytta av den insikten. Det enda jag kan göra är att ta vandringsstaven i handen och kliva in i nästa utmaning.

Hur kan jag förändra mitt liv utan att tappa sugen på vägen?

2009-02-08T17:30:00.001+01:00

Ibland blir löftena för stora. De äter upp energin innan man ens har satt igång. Eller också är de alldeles för svåra att tro på.

Jag har blivit förtjust i det japanska uttrycket KaiZen. Det står för ständig utveckling eller ständig förbättring och beskriver ett sätt att tänka och att leva. Jag behöver inte förändra världen (eller mig själv) över en natt. Det räcker med att förändra en procent i taget. Om jag varje dag bestämmer mig för att förbättra mitt jobb, mina relationer, min personliga utveckling eller min fysiska hälsa bara lite, lite – vad blir då möjligt på längre sikt?

Tänk på en riktigt stor båt, en lyxkryssare till exempel. Tänk att skeppet lägger om kursen, bara lite, kanske bara en procent. Passagerarna märker det knappt, men på lång sikt kan kursförändringen göra att de får landstiga på en helt annan kontinent än vad som hade varit fallet utan kursändringen! En liten, liten förändring av ditt sätt att leva idag kan göra väldigt stor skillnad i det långa loppet.

Så vad tänker du förändra idag? Vilken kursändring tänker du göra, om det så bara är en procent?

Bilden är förresten från Istanbul, den är tagen från färjan mellan den europeiska sidan och den asiatiska. Det var en bra resa!

Vardagen som undantagstillstånd

2009-02-07T17:00:00.001+01:00

Den här krönikan skrev jag för jobb&livs nyhetsbrev. Jobb&liv erbjuder delvis samma tjänster som fackförbunden gör och vi har ett samarbete där medlemmar i jobb&liv kan köpa coaching av mig för medlemspoäng. Läs mer om jobb&liv här.

Berätta – hur önskar du att ditt liv såg ut? Vad är det du drömmer om? Kanske är bilden skarp och tydlig, du vet precis vad du vill ha och hur det kommer att kännas när du uppfyllt din dröm. Eller också är drömmen som en diffus längtan, en känsla av att livet skulle kunna vara så mycket mer än så här. Vad är det som håller dig tillbaka?

Jag tror att många människor är alldeles för bra på att hålla sina drömmar på armlängds avstånd. Det är som om de har två olika livsplaner – en realistisk och vardaglig och en som de drömmer om men inte riktigt vågar tro på. Den första planen kanske handlar om att utbilda sig, skaffa sig ett bra jobb, få ordning på sina relationer, ta kontroll över sin vardagsekonomi. Den andra planen är mycket mer storslagen: den kan handla om spännande äventyr, om att göra skillnad på ett större plan, om att växa och utvecklas som människa. De flesta har lätt att prata om ”vardagsplanen” men har mycket svårare med den andra, den mer storslagna. Att prata om drömmarna kan väcka oro, rädsla att misslyckas, rädsla att låta pretentiös eller otacksam, rädsla att bli besviken. Eller också är visionen omgiven av villkor: när jag har pluggat färdigt, när jag har får högre lön, när mitt förhållande fungerar bättre, när mina barn har blivit stora, när jag känner mig lite piggare, DÅ ska jag sätta igång att leva det liv jag vill! Vardagen är som ett undantagstillstånd, en period av väntan på att livet ska börja på riktigt.

Många har inte ens kommit på tanken att de skulle kunna koppla ihop de två livsplanerna. Det är möjligt att planera sin vardag så att den för varje dag tar dig närmare din dröm. Det är inte alltid bekvämt eller tryggt. De gamla stigarna är väl upptrampade och du kommer möta motstånd från dig själv och från andra om du börjar göra saker på ett nytt sätt. Är det värt det? Det bestämmer du. Det finns en kraft i att ta sina drömmar på allvar, att börja konkretisera dem, skapa en stark och tydlig vision och låta den bli fonden som vardagen utspelar sig mot.

Du behöver inte vända upp och ner på ditt liv för att börja uppfylla dina drömmar. Du kan börja med små förändringar. Vad gör dig riktigt glad, vad får ditt hjärta att sjunga, när känner du dig riktigt levande? Det är där du ska leta, där finns första ledtråden till att skapa det liv du vill ha.

Är du på väg att ta steget? Här kommer ett litet råd. Planera inte din resa alltför detaljerat. Rita kartan med breda penseldrag och var beredd att ändra riktning om någonting spännande och roligt dyker upp längs vägen.

Lycklig resa!

Min träningsarena - dojo

2009-02-06T21:52:00.000+01:00

Idag gick jag in i en butik som säljer hälsokost för att diskutera ett samarbete med dem. Eftersom jag arbetar med att stödja människor som har bestämt sig för att göra förändringar i sina liv så har vi till stor del samma målgrupp. Det var ett bra samtal och jag har stor förhoppning att vi ska kunna skapa ett samarbete som alla vinner på.

Det var nervöst att påbörja samtalet. Jag fick påminna mig själv om att jag verkligen har ett bra erbjudande, jag är en bra coach. Ändå hade jag fjärilar i magen när jag presenterade mig och tog fram mina flyers. Vid sådana tillfällen hjälper det mig att tänka att jag kliver in i mitt privata träningsrum.

Inom kampsport kallas träningslokalen för en dojo. En dojo är en helig plats, vigd för utveckling, förbättring, träning och lärande. Det finns särskilda ritualer för hur eleverna träder in där och liksom hur de avslutar sin träning för dagen. Min dojo är praktiskt nog portabel. När jag närmar mig min komfortgräns, när jag tar ett steg mot att förverkliga min vision fast det känns svårt och obehagligt i stunden, då är jag i min dojo. Där är allt tillåtet. Jag kan försöka, trilla omkull, resa mig och försöka igen. Jag kan ge mig själv feedback och justera utgångsläget för att få andra resultat nästa gång.

Jag tänker mig att det finns en stor tavla i min dojo. Där kan jag skriva upp sådant som jag behöver träna på, områden som jag vill bli bättre på. Sedan är det bara att hitta lämpliga träningsredskap, övningar och sparringpartners. Ibland behöver jag inhämta kunskap utifrån. Jag läser och utbildar mig. Alla intryck och insikter behöver jag ta med mig till min dojo så att jag kan göra dem till mina. Annars är de ju bara teori.

Vad tränar du på just nu? Vad är du ivrig att bli bättre på?

Tacksamhet som metod för lycka

2009-02-03T20:25:00.002+01:00

Det finns många sätt att fira sin tacksamhet. Idag hittade jag den här videon:

Alla sätt som fungerar är bra! Kom så dansar vi en stund!

Pecha Kucha i Malmö

2009-02-03T12:19:00.002+01:00

I onsdags höll jag en presentation på Pecha Kucha Night, på Babel i Malmö. Pecha Kucha är ett fenomen som spridit sig från Tokyo och över världen. Det handlar om ett sätt att presentera nya idéer, projekt eller någonting annat som kan inspirera eller intressera andra. Presentationen görs utifrån 20 bilder som visas 20 sekunder vardera, vilket ger dig 6 minuter och 40 sekunder på scen. Pecha Kucha är förresten japanska och beskriver ljudet av konversation.

Min presentation handlade om vad jag kallar moderna renässansmänniskor - personer med många projekt på gång, kompetens inom flera kulturella och/eller konsnärliga områden, ofta entreprenörer eller frilansare inom till exempel musik, design, konst, skrivande eller något annat kreativt. En stor del av mina klienter passar in i den gruppen, det har blivit en av mina viktigaste nischer. Lämpligt nog är det den här gruppen människor målgruppen även för Pecha Kucha. Det är vissa områden som de flesta av mina klienter strävar efter att hantera och det var dessa områden jag berättade om. Det handlar om att hitta sin nisch, att våga vara unik, att hantera stress och prestationskrav, att sätta upp mål och skapa visioner.

Jag gillar Pecha Kucha skarpt. Det är kort, kärnfullt och intressant. Dessutom är det trevligt, folk är avslappnade och vänligt inställda, de tar ett glas vin med vännerna och låter sig serveras spännande projekt och idéer från scen. Jag fick god kontakt med publiken och flera intressanta samtal i minglet efteråt.

Kanske, kanske lägger jag upp min presentation här så småningom.

Gästspel

2009-02-02T18:39:00.003+01:00

Jan Bolmeson har en enkät på sin blogg. Frågan lyder:

Vad hade du gjort annorlunda, om du skulle göra om din resa, och då visste det du vet nu?

Här är mitt svar.

Dunderklumpen kommer till Malmö!

2009-01-09T10:50:00.002+01:00

Med början den 6 februari spelas en musikal baserad på Beppe Wolgers film Dunderklumpen på Mallmö Amatörteaterforum (MAF). Det är Teaterfolket som står på scen och jag tror att det blir underbart! Jag är redan alldeles nostalgisk.

Kommer ni ihåg Dunderklumpen? Det var ju en av de allra första filmer som blandade tecknat och riktiga skådisar (lååångt före Who Framed Roger Rabit) men den största behållningen är stämningen, sångerna, den fantastiska historien om ensamhet, vänskap och mod. Visst är jag en aning orolig eftersom filmen utspelas i Norrland och inte i Malmö. Hoppas att de inte försöker göra Norrland av det utan skapar sin egen skånska version.

Spännande blir det i alla fall! Ser fram emot en skön stund med Elvira, Jens, En-dum-en, Den skånska humlan och alla de andra.

Dagens partikelfysik

2008-12-08T12:21:00.005+01:00

Varsågod - ett citat av årets nobelpristagare i fysik att meditera över under dagen:

Asymmetri gör att spegelvärlden inte är alldeles lik den här världen. Det är symmetribrott mellan materia och antimateria som är orsaken till att vi står på den här sidan spegeln.

Makoto Kobayashi

Citatet kommer från en intervju i P1 som pågår just nu. Viss reservation för att jag kan ha missuppfattat professor Kobayashi. Jag är dock ganska säker på att han sa precis så.

Konkurrens eller samarbete?

2008-12-04T14:23:00.002+01:00

Oavsett om du driver ett eget företag eller förverkligar dina idéer på något annat sätt finns det människor, företag eller organisationer omkring dig som gör liknande saker och vänder sig till samma målgrupp som du. Hur väljer du att relatera till dem?

Här är några alternativ:
1. Du kan akta dig för dem. Du kan vakta dina idéer, akta dig för spionage och tala illa om dina konkurrenter så att alla ska förstå att du är den enda som sitter inne med lösningen.

2. Du kan inspireras av dem. Du kan kopiera andras idéer och bjuda personer som du skulle vilja härma på lunch.

3. Du kan samarbeta med dem. Hitta på roliga projekt, bära omkring på varandras visitkort, dela kontor eller hemsida.

4. Du kan ignorera dem och låtsas att du är den enda som gör just det du gör.

Det går bra att kombinera alternativen eller hitta på ett alldeles eget. Vilken är din strategi?

Persisk visdom

2008-11-24T11:18:00.003+01:00

Idag blir det ett utdrag ur en text av den sufiske mystikern Rumi. Jag tänker att den handlar om att var riktigt levande och omfamna hela sig själv, alla delarna. Lycka är inte allt. Bara en viktig ingrediens i vad det är att vara människa.

This being human is a guest house.
Every morning a new arrival.
A joy, a depression, a meanness,
some momentary awareness comes
as an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!
Even if they're a crowd of sorrows,
who violently sweep your house
empty of its furniture,
still, treat each guest honorably.

He may be clearing you out for some
new delight.

Rumi

Vad dyker upp i dig när du läser texten?

Snöflingor och lycka

2008-11-21T08:53:00.002+01:00

Det snöade imorse när jag cyklade genom staden. Blöta, kalla flingor som letade sig ner under halsduken. Som kroppssensation var det ganska otäckt men det gjorde ingenting. Den första snön gör mig alltid barnsligt, rusigt lycklig. Leende som en tok slirade jag över den våta asfalten.

Lycka är en underlig vara. Svår att köpa för pengar, svår att ge till någon annan eller att sno åt sig. Plötsligt är den bara där som en varm kanelbulle i magen. Det är då det gäller att behandla den varsamt, tillsätta näring och ställa den ljust. Då växer den nämligen. Det är nog det bästa sättet att skapa sig mer lycka i tillvaron: hitta de där små ögonblicken av lycka och se till att lyckan får jäsa sig stor under de bästa omständighetena.

Vad gör dig ögonblickslycklig?

Grå stad

2008-11-14T13:37:00.004+01:00

Idag är Malmö riktigt grått. Regn i luften och alldeles jämngrå himmel.

Jag fixar med min hemsida, som har ny domän: www.lisamoraeus.se. Den gamla adressen fungerar naturligtvis också. Jag kommer så småningom att integrera den här bloggen i resten av webbplatsen, har bara inte riktigt lyckats få till det snyggt ännu.

Ikväll blir det ugnsbakade ekologiska jordärtskockor och sedan föreställningen Välslipat på Tangopalatset. Det är lagom aktivitet för en grå och regnig fredag.

På söndag blir det äntligen gjort

2008-11-07T12:11:00.002+01:00

Har du också mängder av halvfärdiga projekt liggande? En bok du tänkt läsa, en blogg du tänkt starta, knappar som ska sys i och fotoalbum du tänkt färdigställa?

På söndag tar vi med oss projekten till Café Banjo i Malmö. Där sitter vi klockan 11 - 15. Det finns trådlös uppkoppling så ta med dig datorn om ditt projekt är internetbaserat. Vi fikar och frågar varandra om tips och råd om det behövs. Och projekten blir äntligen genomförda!

Det går givetvis att komma förbi bara någon timme också. Vi ses!

Vet du inte vilket projekt du ska börja med? Tänk så här:

Vad skulle ge dig mest energi om du fick det gjort den här veckan?

Eller omvänt:

Vad kommer att ta mest energi från dig om det inte blir gjort den här veckan heller?

Själv tror jag att jag ska sätta fart på mitt nyhetsbrev. Samt skriva färdigt en e-bok. Om det finns tid över vill jag skapa en e-kurs. Ser fram emot en skön och effektiv söndag!

Vad är möjligt nu?

2008-11-06T15:03:00.003+01:00

Ny president! Inte precis nu, men i januari. Jag avundas honom inte, undrar om Barack Obama kan sova på nätterna eller om han ligger och funderar på i vilken ände han ska börja? Jag tror i alla fall att möjligheterna för en bättre världsordning blir större nu. Jag tror inte att Obama kan skapa mirakel, men jag tror att han kan öka förutsättningarna för människor som vill förändra världen till det bättre att göra just det.

Själv slipar jag på visionen jag arbetar efter. Hur vill jag att mitt liv ska vara, vad vill jag uppnå, vad vill jag bidra till? Visionen är ett evighetsarbete och ett inspirerande sådant. Den ger mig riktning och gör det lättare att sätta upp mål i min vardag.

Tänk dig att det har gått fem år in i framtiden. Var är du? Om du kunde vända dig till den du är idag och ge dig ett råd - vad skulle det vara?

Jag hoppas på Obama

2008-11-03T12:48:00.004+01:00

Snart är det dags för det stora landet i väster att välja ny president. Jag hoppas att de väljer Barack Obama. USA påverkar i hög grad möjligheterna för miljontals människor på planeten och det spelar stor roll vem som sitter bakom spakarna.

Naturligtvis kommer en ny president inte att påverka hur mycket som helst, givetvis finns det en hel administration omkring honom och bara begränsat spelutrymme att verkligen förändra. Jag hoppas ändå på Obama. Jag hoppas att han står fast vid sina ideal och jag hoppas se en förändring inom följande områden:

Jag hoppas att utvecklingen av lika rättigheter för homo- bi- och transpersoner fortsätter.
Jag hoppas att kvinnor i USA fortfarande kommer att ha rätt att göra abort och i framtiden också slippa att stigmatiseras för det.
Jag hoppas att USA återupptar sitt stöd till organisationer som verkar för sexuell hälsa i Afrika, något som George W Bush satte stopp för eftersom de också informerade om preventivmedel och abort.
Jag hoppas att USA drar sig ur Irak på ett värdigt och rimligt sätt.
Jag hoppas på mer global dialog och mindre krigs- och hotretorik.
Jag hoppas på obligatorisk sjukförsäkring för de många barn i USA som lever i fattigdom.

Det är några av de områden som jag tror att Barack Obama har en möjlighet att påverka om han väljs till president. Jag håller tummarna.

Att skapa tillsammans

2008-10-26T21:11:00.003+01:00

Tänk om det fanns ett forum för kreativa människor med idéer att förverkliga, en plats där vi kunde berätta om våra projekt och söka hjälp och stöd hos varandra?

Just nu arbetar två entreprenörer med att bygga just ett sådant forum, på 24 timmar. Ett spännande projekt! Väl värt att hålla ett öga på, tror jag.

Jag är i Stockholm över helgen, det är styrelsemöte i Amnesty och imorgon deltar jag i mentorsutbildning hos Ideell Arena.

Bli den ledare du är

2008-10-20T20:30:00.001+02:00

Jag träffar ofta personer som har en ledande roll i sitt företag eller organisation men som inte riktigt ser sig som en ledare. Att leda medvetet och utan att be om ursäkt kan vara svårt. Inte minst om man ser sig i spegeln och inte riktigt känner igen bilden av en ledare.

Tänk dig en ledare. Hur ser den personen ut? Är det en man eller kvinna, vilka kläder, hur låter det när personen talar?

Bilden av ledaren är ofta präglad av såväl gamla sanningar hemifrån som av media och populärkultur. Ofta är det en man i grå kostym med portfölj. Eller också någon annan stereotyp, alla branscher och kulturer har sina ledarbilder. Vet du till exempel vad en Genève-sjal är? Det är den färggranna, dyrbara sjal som många kvinnor i ledande positioner inom internationella organisationer som FN och EU bär, döpt efter platsen för FN:s högkvarter. En läkare berättade för mig att de ledande personerna på hennes arbetsplats kallas för pärlhalsbandsmaffian. De kan inte visa sin status genom kläderna, eftersom alla bär vita rockar, men så fort någon blev befordrad så hade de snart ett pärlhalsband om halsen.

Alla de där bilderna och stereotyperna är ingenting annat än just bilder och stereotyper. Om du har en ledande position eller roll så är det faktiskt du som bestämmer hur en ledare är. Var gärna medveten om hur ditt yttre påverkar din omgivning. Testa att byta stil en dag och se vad som händer! Låt dig bara inte fångas i myten att du måste byta ut din garderob bara för att du blivit ledare. Byt ut ditt perspektiv istället: bestäm dig för att du just nu skapar den nya trenden: det är din stil som världens ledare kommer att följa efter!

Du är expert på ditt liv.

2008-10-16T13:37:00.003+02:00

Är det någonting jag lärt mig de senaste åren så är det att de flesta människor vet vad de vill ha och behöver. Jag behöver inte tala om för någon hur den personen ska förändra sitt liv. Så varför händer det inte?

Jag skrev om sabotörer eller gremlins här. Att bli medveten om hur jag hindrar mig själv från att få det jag vill ha, göra det jag behöver göra, är en viktig insikt för mig. Hur hittar jag energi och kraft för att ta mig över de hinder jag sätter upp för mig själv? Och på lång sikt: hur ser jag till att inte sätta upp några hinder utan istället underlätta för mig själv?

Jag tror att jag tänker vara min egen curlingförälder ett tag nu.

Vad har du för mål just nu? Och på vilka sätt vet du redan nu att du kommer att sätta krokben för dig själv? Vad tänker du göra åt det?

Air Torture

2008-10-15T13:31:00.003+02:00

Amnestymedlemmar är kreativa och synliga!

Höj ljudet när du tittar på nedanstående film!

Vad tänker du när du ser videon?

Bloggkoll

2008-10-12T21:26:00.003+02:00

Vill du veta när jag har gjort ett inlägg på den här bloggen, utan att behöva komma hit varje dag?

Jag har hittat en bra tjänst som löser frågan: Följ min blogg med bloggkoll

Jag gillar tjänsten, det gör det lättare för mig att hålla koll på de bloggar jag läser regelbundet. Allt på samma ställe, smidigt och enkelt.

Vilka bloggar vill du följa regelbundet?

Studiecirklar

2008-10-09T10:03:00.004+02:00

Att starta en studiecirkel kring ett ämne som intresserar en grupp människor är en skandinavisk tradition. Studieförbunden i Sverige är många och de är en utmärkt resurs för dig som till exempel vi träffas och diskutera feminism, starta ett band, lära er mer om finanskrisen eller tillverka vindkraftverk. Studieförbunden ställer upp med en del material, lokaler och stöd i planeringen.

Den här terminen hjälper jag Folkuniversitetet med ett projekt bland elever på Svenska för Invandrare i Malmö. Projektet går ut på att eleverna, som kommer från olika länder och har varit i Sverige olika länge, kan starta studiecirkel och få en guide som stöttar gruppen. Guiderna förklarar idén med formen studiecirkel, som är ovanlig utomlands, bidrar till dialogen i gruppen, fyller i nödvändiga papper och är en sammanhållande länk. Jag är guide för två studiecirklar, den ena handlar om mänskliga rättigheter och den andra om det svenska samhället. Cirklarna bildas utifrån elevernas intressen och det finns även cirklar i musik, textil, teater, juridik och fotografering.

Idag träffar jag studiecirkeln i mänskliga rättigheter. Jag har bjudit in en person från Amnesty International som ska berätta om deras arbete. Nästa gång går vi igenom Barnkonventionen och sedan hoppas jag att vi ska kunna träffa någon på Lärarutbildningen som kan berätta om hur de arbetar med barns rättigheter.

Studiecirkeln om det svenska samhället träffades igår, vi pratade om svensk historia, om likheten mellan de skandinaviska länderna, om svenska minoritetsgrupper och om det svenska skolsystemet. Nästa gång kommer vi att prata om olika sätt att träffa svenskar på, deltagarna ville att vi skulle brainstorma kring möjligheter att få träna svenska tillsammans med svenskar. Det blir spännande!

Jag gillar idén med studiecirkel - en liten grupp människor som tillsammans bestämmer vad de ska lära sig och hur de ska hitta den kunskap de söker.

Om du skulle starta en studiecirkel - vad skulle du vilja lära dig?

Bra tips för ledare

2008-10-05T18:40:00.003+02:00

Idag höll jag en styrelseutbildning för tre styrelser inom Amnesty International, tillsammans med min goda vän Daniel Skog. Jag lovade att delge några av de resurser vi nämnde på utbildningen. Här kommer alltså några bra tips för styrelseledamöter och andra ledare:

För att bli bättre på konflikthantering och att hantera svåra samtal, rekommenderar jag bland annat boken Svåra samtal. Läs gärna också om Non Violent Communication, ibland kallat giraffspråket.

För mer tips om mötesteknik och demokratiska organisationer läs Per Herngren, på hans hemsida finns bland annat boken Handbok i civil olydnad att läsa gratis. Den kan också hittas i pocket, för den som inte gillar att läsa på skärmen.

Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) har en fantastisk kunskapsbank. Klicka till exempel på Organisation och styrning och sedan på Ordförande så hittar du LSU:s Ordförandeboken, den har hjälpt mig mycket! Det är minsann inte bara ungdomsorganisationer som har nytta av dessa verktyg.

Några doktorander vid Stockholms universitet har tagit fram Motstrategier mot härskartekniker.

Sugen på att testa en coachingsession kostnadsfritt? Coaching kan ske per telefon eller på Drottningtorget 1 i Malmö. Kontakta mig! Mer information finns på www.conscire.se.

TemaCoaching - om pengar!!

2008-09-26T09:01:00.002+02:00

Tillsammans med Maria Appelqvist har jag skapat konceptet TemaCoaching – gruppcoaching utifrån ett tema som är aktuellt för deltagarna. Vi startar med ett ämne som ständigt är på tapeten i de flesta människors liv, nämligen pengar!

Hur ser du på pengar? Vad betyder pengar för dig?
Har du för lite pengar eller kanske för mycket?
Är pengar en faktor som hindrar dig från att förverkliga det liv du vill ha?

Välkommen till en gruppcoaching på temat pengar! Tillsammans med två professionella coacher får du möjlighet att lära dig mer om dig själv och hur du kan förändra din relation till pengar. Vi vågar påstå att denna relation i hög grad påverkar ditt liv!

Plats: Drottningtorget 1, Malmö
Tid: Lördag den 12 oktober kl 13-16
Kostnad: 500 kronor inkl moms

Anmäl dig till info@conscire.se senast den 6 oktober. Mer information kommer tillsammans med bekräftelse på anmälan.

Vi som driver TemaCoaching är

Maria Appelqvist, internationellt certifierad coach (CPCC) med lång erfarenhet av gruppcoaching och personlig coaching.

Lisa Moraeus, diplomerad coach med bakgrund inom Amnesty International där hon under många år lett workshops och utbildningar.

Vi är båda utbildade i Co-Active Coaching vid The Coaches Training Institute (www.thecoaches.com), en av de äldsta och världsledande utbildningarna på området.

Att blåsa liv i sin eldsjäl

2008-09-23T12:34:00.004+02:00

Den 9 oktober ger jag en workshop tillsammans med Marianne Gyllenpistol, samhällsvetare med inriktning på Internationell migration och etniska relationer. Marianne är en god vän till mig, tillsammans har vi arbetat för mänskliga rättigheter inom Amnesty International i många år.

Workshopen är tänkt för dig som längtar efter att hitta din roll i strävan mot en hållbar utveckling. Vill du leva i din vardag så att vi tillsammans skapar en bättre värld?

Välkommen till en workshop som utmanar dig att på allvar börja leva ditt liv efter dina värderingar! Du får kunskap och konkreta verktyg som du kan börja använda genast.

Tid: 9 oktober kl 18.30 - 20.45,
Plats: Drottningtorget 1, Malmö
Kostnad: 280 kr

Sista anmälningsdag är den 1 oktober.

Hör av dig om du är intresserad! Mina kontaktuppgifter hittar du på www.conscire.se.

European Social Forum

2008-09-22T11:05:00.004+02:00

Under veckan som gick hölls European Social Forum i Malmö. Jag ägnade framför allt dagarna åt att arbeta för Amnesty International och jag är grymt imponerad av de anställda och frivilliga som synliggjorde frågorna om mänskliga rättigheter under forumet. Jag är stolt och glad när jag tänker på de aktiviteter som Amnesty genomförde!

På lördagen höll jag en workshop med titeln Leadership that makes a difference. Tillsammans med ett tjugotal forumdeltagare undersökte jag ledarskap ur flera olika perspektiv. Att inte bara drömma om en bättre värld utan också ta ansvar för att skapa den, det är ledarskap för mig! Att våga peka ut en riktning, berätta om sina visioner och att lyhört samarbeta för att möjliggöra förändring. Göm inte undan ditt unika ljus - låt det stråla! Världen behöver dig.

Just nu pågår diskussioner om polisens insats under forumet. Jag har ingen insyn i polisens planering och var inte på plats då några personer vandaliserade och kastade sten på polisen. Det jag kan konstatera är att demonstrationen på lördagen var betydligt fredligare än många hade befarat och att polisens dialog-taktik verkar ha fungerat väldigt mycket bättre än den hårdare taktik som tidigare använts.

Jag förstår att det kan vara svårt att acceptera att polisen höll sig till dialogmetoden även när brott begicks. Att använda våld och skadegörelse som metod för att skapa en bättre värld är befängt och motbjudande, jag har ingenting alls till övers för de personer i demonstrationen som ägnade sig åt detta. Det måste vara möjligt att fullständigt förkasta våldsverkarnas metoder och samtidigt förstå och uppskatta polisledningens taktiska metoder som ju faktiskt verkar ha begränsat skadorna på både människor och material.

Dialog eller hårt motstånd för att stävja kravaller? Det är en viktig diskussion. Låt den bara inte överskugga de spännande diskussioner och nya kontakter som forumet ledde till.

Äntligen höst!

2008-08-28T09:27:00.003+02:00

Om jag får välja så stannar sommaren i någon månad till. Jag vill ha mer sol och värme, hoppas på långa, varma kvällar och mer blomsterprakt på min balkong.

Nu kommer hösten alldeles strax. Det är en aning vemodigt. Och spännande! Luften är full av skolstartskänslor, det är dags att mjukstarta vardagen igen.

Här kommer ett citat som visserligen handlar om våren men som ganska bra illustrerar min höstkänsla:

Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv.

Tove Jansson, ur Det osynliga barnet

Vad tänker du skapa i höst? Vilka projekt vill du sätta igång med och hur vill du att din vardag ska vara?

Födelsedag!

2008-08-01T16:00:00.002+02:00

Idag är det min födelsedag. Jag älskar att fylla år! Jag tycker om att bli gratulerad och dessutom gillar jag att det är ett tillfälle att se tillbaka på året som gått och nyfiket blicka in i året som kommer.

Den här födelsedagen är speciell på två sätt. För det första är det strålande solsken och en stilla vind. På min födelsedag brukar det alltid regna i skurar och åska våldsamt. Var är åskan och regnet? Inte för att jag klagar. Jag är bara milt förvånad. Dessutom är det solförmörkelse! Visserligen bara 30% men ändå. Undrar vad det betyder...

Idag är det också den första dagen i augusti månad. Augusti, början på slutet av den svenska sommaren. Jag upplever augusti som den mest intensiva månaden på året, när naturen är som allra mörkgrönast, när det åskar som allra mest. Som om allting samlar sina sista krafter för ett bra avslut innan hösten kommer. Ingenting är utspätt eller halvdant, augusti är mättad i färg, doft och smak. Sommarklimax.

Vilken är din augustikänsla?

Nora York

2008-07-28T16:26:00.001+02:00

Idag dansar jag till Nora York.

Dansa du också!

Ubuntu

2008-07-24T09:47:00.005+02:00

Om du skriver in ordet Ubuntu i någon av sökmotorerna på internet får du veta att det är ett operativsystem för datorer, baserat på Linux. Det är naturligtvis sant. Det finns också en annan betydelse som jag finner betydligt mer intressant.

Ubuntu är ett gammalt afrikanskt uttryck som inte direkt går att översätta till svenska. Det handlar om medmänsklighet, det självklara i att hjälpa en annan människa, insikten att vi delar den här världen och att vi aldrig är ensamma. Författaren och poeten Chris Abani beskriver ubuntu så här:

...the only way for me to be human is for you to reflect my humanity back at me.

Chris Abani har flera gånger suttit fängslad som samvetsfånge i Nigeria och har mycket att säga om både mänsklighet och omänsklighet. Lyssna på honom på TED. (TED är för övrigt en webbplats värd att besöka ofta om du vill lyssna på några av världens mest intressanta tänkare). Chris Abanis ord väcker tankar om det nödvändiga i att verka i ett sammanhang. Vi skapas som människor i vårt umgänge med andra, det är i dialog med andra människor som vi finner oss själva.

Det är en utmaning att se andra människor, även främlingar, som verkliga individer med drömmar, tankar och behov som är lika giltiga som mina egna. Att acceptera våra medmänniskor som hela, starka och utrustade med förnuft och samvete kräver inlevelseförmåga, fantasi och mod. Det gör det svårare att blunda för orättvisor, svårare att förhålla sig passiv. Medkänslan för andra människor ökar, liksom förväntningarna på dem. Om andra människor är lika verkliga, lika giltiga som jag själv, kan jag då passivt acceptera att någon ägnar sig åt tortyr eller rekrytering av barnsoldater?

Gandhi poängterade att ickevåld är en aktiv handling, inte passiv. Det finns ingen anledning att tillämpa ickevåld hemma på soffan, för att verkligen förändra någonting ska ickevåld tillämpas just där våldet är starkt.

Nelson Mandela beskriver ubuntu så här:

Vad betyder ubuntu för dig? Hur kan du stärka den delen av ditt liv som handlar om medmänsklighet och syskonskap?

Hur bor du?

2008-07-19T20:23:00.003+02:00

Av någon anledning har mina tankar kretsat kring den sydostasiatiska ön Bali den senaste tiden. Kanske för att sommaren inte bjuder på riktigt så många soltimmar som jag hoppades?

Idag kom jag att tänka på en man jag träffade där under en resa för många år sedan. På Bali är tron på olika andeväsen fortfarande stark och omsorgen om naturens krafter präglar det dagliga livet. Det kan vara placeringen av köket i ett hem eller de utplacerade små altare som finns överallt och som dagligen kräver sitt offer av blommor och rökelse. Alla högtider som firas tar hänsyn till olika andeväsen och den balinesiska kalendern är en av de mest svårtydda i världen. Tillsammans med en vän hade jag förmånen att fira det balinesiska nyåret på ön, en spännande upplevelse på många sätt. Läs mer om det balinesiska nyåret här.

Mannen som vi träffade berättade för oss om andarna medan hans mor ännu en gång gick runt gården och placerade sina offergåvor på de många altarna. Mannen suckade och konstaterade: "It's a full time job keeping them all happy...".

Den vikt som läggs vid omgivningarna kring och i ett hem på Bali facinerar mig. Utan att ha någon djupare insikt i ritualerna tänker jag att de fungerar som en slags städning, fast utan den tråkiga klang som det ordet har. Att gå runt i och omkring hemmet och se till att alla andarna har det bra i sina små hus blir som ett sätt att upprätthålla harmoni och ordning.

Feng Shui är en kinesisk konst som på många sätt påminner om balinesernas respekt för sin omgivning. Jag vet att Feng Shui kan vara svårtillgängligt och verka oseriöst för många svenskar och samtidigt finns det delar av denna lära som har stark relevans även i vår tid.

Feng Shui kan vara praktiskt och enkelt. Har du ett skrivbord? Hur står det? Tittar du in i väggen medan du arbetar och har rummet bakom ryggen? Pröva att vända på skrivbordet om det går, sitt med en vägg bakom ryggen och god uppsikt över rummet. För mig känns arbetsplatsen både tryggare och roligare så. Finns det en hög saker någonstans i ditt rum, saker som liksom drar och sliter i ditt medvetande när du försöker koncentrera dig? En låda med foton du tänkt sätta in i album kanske, kläder du ska laga eller böcker du tänkte läsa någon gång. Eller kanske ett skåp som inte riktigt går att stänga? Ägna en liten stund varje dag åt att ta dig igenom "surdegen". Oavsett om du tror på qi eller inte så kommer du att känna dig lättare till sinnes.

Några andehus behöver jag inte. Jag har mina krukväxter. De fungerar precis likadant.

Tillit

2008-07-15T12:28:00.000+02:00

Ibland slås jag av vilken fantastisk tur jag har. Att jag aldrig kommer att behöva arbeta så hårt att min kropp ger efter, att jag aldrig kommer att svälta, att jag har vänner och familj som tror på mig och älskar mig precis som jag är. Livet är gott mot mig. Jag vågar ta risker och pröva mina vingar för jag är ganska säker på att jag klarar ett fall mot marken om det behövs.

Vad innebär ett gott liv? För mig innebär det att våga tro att lycka och välgång är mitt grundtillstånd. Det kommer tillfälliga sorger och förluster och dessa är just tillfälliga. Jag kommer att falla igen, jag kommer att gråta och tycka att livet är orättvist och grymt. Och sedan kommer solen åter att stiga över horisonten.

En positiv grundsyn och en tillit till livet gör det lättare att släppa taget om det jag inte längre behöver. Jag sparar inte längre på saker för att de kanske kommer till användning längre fram för jag litar på att jag kommer att ha det jag behöver. Generositet och öppenhet är roligare än konkurens och försvarsställning.

Det handlar inte om att hålla balansen hela tiden. Det handlar om hur bra du är på att resa dig igen när du trillar omkull.

Sommartid

2008-07-13T17:38:00.001+02:00

För mig är sommaren en tid för reflektion. Jag ser tillbaka på läsåret som gått och blickar fram emot hösten. Den första augusti är min födelsedag och jag brukar fundera över vad det här året i mitt liv har fört med sig och vad jag vill ska prägla nästa år. Jag läser mycket och får nya idéer som jag vill förverkliga. Jag har alltid sett på hösten som en nystart. Jag tycker om att göra ett slags bokslut för det som varit och planera inför det som kommer.

Det som är så bra, är att det går att nystarta precis när som helst. Nyåret är en tid för reflektion och nystart för många. Eftersom nyåret firas vid olika datum på olika ställen på jorden finns det nästan alltid en anledning att börja om. Mitt favoritnyår är det balinesiska som infaller någon gång i februari eller mars. Den första februari är dessutom min Independent day, då startade jag min egen verksamhet som coach och påbörjade byggandet av min drömvardag.

Vilka är dina nystartsdatum? Hur många gånger per år firar du nyår, lämnar det gamla bakom dig och startar någonting nytt? Vad är det dags att släppa taget om idag och vad vill du fylla framtiden med?

Sommaren kan också vara den tid på året då här och nu är det enda som gäller. En tid när det som varit och det som kommer får vila och fokus istället får vara svalt gräs under fötterna, blå himmel ovanför och smaken av solmogna jordgubbar.

Släppa taget

2008-07-09T16:57:00.001+02:00

Har du sett hur ett litet barn beter sig när du sträcker fram någonting roligt? Det släpper taget om det som det har i händerna för tillfället. Omedelbart. Det är ju nödvändigt, om barnet ska kunna ta tag i det nya, roliga, så kan det ju inte ha händerna fulla av det gamla! Det släpper taget och låter den gamla, nu ointressanta leksaken falla i golvet och sträcker sig efter det nya.

Ok, det blir en del besvärliga konsekvenser om vi börjar härma barnet, åtminstone om vi gör det bokstavligt. Jag tror dock att vi har en hel del att lära av det odramatiska sätt som barn släpper taget och välkomnar nyheter. Om jag vill kunna köpa nya kläder ibland utan att skåpen blir fulla behöver jag slänga, sälja eller ge bort kläder. Det gäller porslin, cd-skivor, pennor och prydnadssaker också. Och böcker.

Häromåret stod jag och en vän på en loppmarknad. Jag sålde flera kartonger med böcker. I början kändes det lite vemodigt att släppa taget om de gamla bekantskaperna som jag tillbringat så mycket tid med. Den känslan byttes snart i glädje över att få berätta för köparna vilka fantastiska äventyr som dolde sig mellan pärmarna på mina dyrgripar. Särskilt minns jag en kvinna som kastade sig över en gammal pocket i en av mina lådor och ropade ”Ska du sälja den här?? Du är inte klok! Det är ju världens bästa bok! Jag har letat efter den i flera år!”. Hon strålade när hon gick iväg med boken, som jag inte riktigt kunde komma ihåg handlingen i.

Det är några år sedan jag först läste boken Rensa i röran med Feng Shui. Jag kan varmt rekommendera den, oavsett om du tycker att Feng Shui är spännande eller trams. Jag kommer tillbaka till den då och då, den är rolig och den ger mig kraft att släppa taget när jag samlat på mig ytterligare prylar. Numera vet jag vad som finns i min källare och i mina skåp. Det ger sinnesro. Och dessutom plats för spännande nyheter.

Svåra samtal

2008-07-04T09:49:00.006+02:00

Finns det ett samtal du har skjutit upp? Finns det någon du behöver prata med, men du kommer inte riktigt till skott? Det kan vara på jobbet eller privat. En löneförhandling? Någon du behöver säga ifrån till? Någonting som behöver redas ut?

Här är några steg som kan hjälpa dig att genomföra samtalet. Eller så upptäcker du att samtalet inte behövs längre, att det räckte med att samtala med dig själv.

Jag kallar övningen Incident – feelings – needs. Inspirationen kommer från boken Svåra samtal samt från Non Violent Communication. Ta fram papper och penna och följ de åtta stegen om du vill!

Berätta gärna om du fick hjälp av övningen.

1. Think about what happened.

2. Write it down, without judging – like a video camera would see it, or like a good friend who like you both would have described it.

3. What do you feel when you think about it? Try to list feelings, not thoughts. Example: I am angry = feeling. I am misunderstood = thought.

4. What are your needs that were not met? Example: To be understood. To be safe. To be happy.

5. How do you think the other person contributed to the problem? (Note: this has nothing to do with guilt or judgment. Try to be objective.)

6. How do you think you contributed?

7. What do you wish for right now? What do you need? What do you want to request from the other person? What do you need to say?

8. What have you learned from this exercise? What action are you going to take (if any)?

Goda nyheter!

2008-07-03T20:37:00.005+02:00

Mohammed Al Zery ska få skadestånd av staten! Det var efterlängtade nyheter.

Den 18 december 2001 beslutade den svenska regeringen att avvisa två asylsökande egyptiska medborgare, Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery, till Egypten. Avvisningen genomfördes på ett mycket kränkande sätt av amerikanska agenter. Att männen riskerade att utsättas för tortyr var någonting den svenska regeringen tog med i beräkningen. Regeringen begärde - och fick - en så kallad diplomatisk garanti från Egypten att dessa män inte skulle torteras.

Här får vi stanna upp ett ögonblick. Den egyptiska regeringen garanterade att Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery inte skulle torteras. Tortyr är förbjudet i hela världen, såväl i krigstid som i fredstid. Att utvisa någon till ett land där denne riskerar att utsättas för tortyr är också förbjudet. Så vad var garantin värd? När Egypten redan hade visat att man inte tog förbudet mot tortyr på allvar? Det övergår mitt förstånd att den svenska regeringen på allvar lutade sig mot en försäkring om att just dessa två män inte skulle torteras, från ett land där tortyr - som alltså är ett brott - är vanligt.

Männen överlämnades till egyptiska myndigheter och utsattes därefter för tortyr.

Nu har Justitiekanslern beslutat att Mohammed Al Zery ska få över tre miljoner kronor i skadestånd av svenska staten för den förnedring och skada fått utstå. Det är mycket goda nyheter! Mänskliga rättigheter är på allvar. De går inte att förhandla bort med hjälp av diplomatiska försäkringar. När människor kränks av staten ska staten ersätta dem.

Ännu gladare hade jag varit om både regeringen och oppositionen tog avstånd från användandet av diplomatiska garantier i fall där personer riskerar tortyr. Jag vill våga hoppas att det här inte händer igen.

Semesterkoll

2008-07-03T16:21:00.003+02:00

David Allen är en man som tänkt mycket kring vår användning av tid. Han har tagit fram ett koncept som han kallar Getting things done som kan hjälpa till att få ordning på tankarna, fokusera och därmed bli mer effektiv. Nu reser han världen runt och föreläser och har skrivit böcker i ämnet. En av dem finns på svenska och heter Få det gjort.

Idag funderar jag på David Allens tankar om semesterkoll. Allen menar att hans erfarenhet är att människor mår som bäst på arbetet under veckan innan semestern. Då har vi nämligen koll. Vi ägnar den sista veckan åt att rensa skrivbordet, delegera sådant vi inte kommer att hinna med och avsluta projekt som går att avsluta. Sen ser vi till att någon kommer att vattna blommorna och mata katten när vi är borta. På alla områden i livet ser vi till att skaffa oss kontroll. Detta gör oss lugna och glada. David Allen rekommenderar en sådan översyn snarare en gång i veckan än en gång innan semestern varje år…

David Allen använder ordet kontroll för att beskriva detta tillstånd. Jag tror inte att vi någonsin kan ha kontroll, vi kan ägna livet åt att sträva efter kontroll men skulle må bättre om vi släppte taget - verklig kontroll har vi nämligen aldrig. Då tycker jag att koll är ett bättre ord. Eller kanske överblick. Eller ordning?

Vad vill du få ordning på den här veckan? Finns det någon surdeg i ditt liv som ligger och jäser, hela tiden pockar på uppmärksamhet och drar energi ifrån dig? Kanske är det dags att skaffa det där systemet för betalda och obetalda räkningar, eller lägga ett litet block i handväskan så att du alltid kan ha inköpslistan med dig?

Själv åker jag till föräldrarnas sommarstuga idag. Tänker ligga på rygg under eken och kanske läsa en bok. Det blir en bra dag.

Lojala soldater

2008-07-03T14:42:00.003+02:00

När jag sa upp mig från mitt trygga, statliga jobb och startade eget fick jag kämpa mot en hel del inre kritiska röster. De sa saker som: “du kan inte bli en företagare”, “du måste jobba jättehårt, det blir skitjobbigt”, “du kommer inte att tjäna några pengar, du kommer inte att kunna betala hyran” eller varför inte “vem tror du att du är egentligen??”. Inom Co-Active Coaching kallas dessa röster för Sabotörer. Andra kallar dem för Inre kritiker eller Gremlins. Det handlar om den där rösten i vårt inre som vill att vi ska låta bli att förändras, som vill hålla oss små, förhindra att vi växer och utvecklas. Rick Carson har skrivit en underbar bok om hur du kan tämja din Gremlin. Han har till och med startat ett institut kring denna användbara metafor.

Varför finns de där rösterna? Vad är poängen? Förmodligen hade de en anledning från början. De kanske vill skydda mig från att göra bort mig. Kanske de vill min trygghet och säkerhet. Kanske de tänker “oj, nu vill hon sträcka sig efter saker hon kanske inte kan nå igen, tänk om hon ramlar och slår sig, och alla skrattar. Bäst vi håller henne tillbaka så att ingenting farligt händer”.

Igår fick jag en historia berättad för mig. Den fick mig att se på fenomenet på ett nytt sätt. Långt efter andra världskrigets slut fanns det japanska soldater som fortsatte att försvara den lilla ö de var utposterade på. De var helt enkelt oerhört lojala mot den japanska kejsaren och fast beslutna om att till varje pris göra sitt jobb. Flera decennier efter krigsslutet lyckades man tillsist få soldaterna att komma hem (det sägs att man använde soldaternas mödrars röster, inspelade på band, för att locka ut dem ur djungeln). För att få soldaterna att sluta vara soldater var det tre saker som måste göras:

Soldaterna behövde få erkännande, ett uppriktigt tack för lång och mycket trogen tjänst.
Soldaterna behövde få veta att kriget verkligen är över.
Soldaterna behövde en annan sysselsättning där deras lojalitet kunde tas tillvara.

På vilka öar i ditt inre land finns det fortfarande lojala soldater, trots att kriget sedan länge är över? Hur kan du tacka dem för att de försvarat dig så länge och troget och förklara att du inte längre behöver deras försvar? Vilken uppgift kan du ge dem istället?

Och viktigast: vad kan du göra, vad kan du förändra, nu när kriget är över, soldaterna har åkt hem och du kan röra dig fritt i ditt land?