Persisk visdom

Idag blir det ett utdrag ur en text av den sufiske mystikern Rumi. Jag tänker att den handlar om att var riktigt levande och omfamna hela sig själv, alla delarna. Lycka är inte allt. Bara en viktig ingrediens i vad det är att vara människa.

This being human is a guest house.
Every morning a new arrival.
A joy, a depression, a meanness,
some momentary awareness comes
as an unexpected visitor.

Welcome and entertain them all!
Even if they're a crowd of sorrows,
who violently sweep your house
empty of its furniture,
still, treat each guest honorably.

He may be clearing you out for some
new delight.

Rumi

Vad dyker upp i dig när du läser texten?