Nanoblogg

Jag tycker att Internet innebär helt fantastiska möjligheter att uttrycka sig och att lyssna på andra. Bloggar och annan social media innebär ett helt nytt sätt att umgås. Facebook och Twitter ger mig möjlighet till en ny social sfär, jag håller på avstånd kontakten med människor som jag annars inte skulle ha någon kontakt alls med. Klasskamrater från gymnasiet, kollegor från förra arbetet, människor som jag pratat med på något mingel eller på en fest.

Många av dem bor utomlands och om jag inte "såg" dem på Facebook emellanåt så skulle jag inte ha någon aning om var i världen de fanns och vad de sysslade med. Det gör världen lite mer till en by, tycker jag. Att läsa någons statusrad eller mikrobloggande är lite som att ses i mataffären och byta några korta ord.

Dessutom får jag en helt annan inblick i mina vänners liv. Vi har ju olika beröringspunkter med olika vänner, jag visar upp olika sidor av mig själv med olika vänner. På Facebook ser jag glimtar av de aspekter av livet som mina vänner normalt inte delar med mig. Lite som att tjuvkika genom ett fönster... jag tycker om det.

Visst finns det nackdelar. Någonstans läste jag att vi idag träffar lika många människor under en dag som en bonde på 1800-talet träffade på en livstid. Det vore intressant att veta hur den siffran förändras om vi räknar med alla de människor som vi "träffar" på nätet varje dag. Att vi har fler möjligheter till kontakter med mycket fler människor innebär naturligtvis en stress. Dessutom finns risken att vi inte riktigt förstår hur många människor som ser oss på nätet, vi tänker kanske inte alltid på att ett blogginlägg kan läsas av precis vem som helst. Inte bara dina vänner utan också din mamma, din chef och din bankman.

Nu finns ytterligare en metod för att berätta vad du tänker för hela världen. Först kom bloggandet. Sedan mikrobloggandet. Och nu... just det: Nanobloggandet. Eftersom jag gillar tanken på att tvingas formulera allt jag vill säga i ett enda ord så tycker jag att nanobloggande är en rolig idé. Galen och rolig.

Vad tycker du? Och vilket ord skulle du skriva just nu, om du nanobloggade? Mitt ord är nog... eftermiddag. Så känner jag just nu.